Notiser från Älmeboda

[ Till Startsida ]

Notiser från Älmeboda


Branden i Brännebo
Om Toramålas ägare
Från Häradstinget
Gården i Stenvarmsholm



BRANDEN I BRÄNNEBO HANAGÅRD 1847

Natten mellan den 30 nov. och 1 dec. 1847 lades ladugårdshusen i Brännebo Hanagård i aska. Otröskad säd, foder, 13 st nötkreatur, 2 hästar och 5 får innebrändes. Av Brännebo Hanagård, 1 mantal, tillhörde hälften Jon Gudmundsson, 5/12 Johan Peter Jonsson och 1/12 svagsinte Gustaf Jonsson. Gustaf och Johan Peter voro söner till Jon Gudmundsson. Troligen voro de halvsyskon ty det står att Gustaf Jonsson var son till Jon Gudmundsson i ett tidigare gifte. Gustaf Jonsson hade varit intagen på hospitalet ett par omslag men nu frisläppt och hemma. Han erkände vid förhör, att han anlagt branden i Brännebo och även en brand i Allgunås i en ladugård som tillhörde hans svåger Johan Peter Petersson.

Eftersom branden i Brännebo anlagts av en av ägarna, nekade socknens brandstodsförening att utan vidare betala ut brandstoden. Några hävdade att hospitalet borde betala skadan, därför att Gustaf Jonsson släppts fri. Jon Gudmundsson och Johan Peter Jonsson stämde brandstods¬ föreningen. Till att föra brandstodsföreningens, dvs socknens talan, valdes David Nilsson i Estamåla och Johannes Blom i Vinnamåla. Socknen förlorade häradsrätten, lagmansrätten och hovrätten och beslutade då att lägga ned processen. 

Nedtecknat av skolläraren C.A. Johansson i Yxnanäs den 14 mars 1955


Till överst på sidan

NÅGOT OM TORAMÅLAS ÄGARE

1730 Elias Zachrisson Sellberg köper 5/32 Södra Toramåla av Abraham Petersson utan bördsrätt för 100 daler silvermynt. Ett bevittnat köpebrev är daterat 30/10 1730 och fastebrev utfärdas 1732. Elias och hans hustru Britta kom närmast från Östra Toramåla där de haft gården som tidigare ägts av Brittas mor. Dessförinnan var Elias 1:e trumslagare vid Konga Kompani och bosatt på trumslagarbostället i Ulvahult.

1770 Erngissle Eliasson övertar gården efter sin far Elias.

1800 Jon Erngisslesson övertar gården efter sin far Erngissle och brukar den fram till omkring 1805 då han flyttar.

1805 Jons bror Elias Erngisslesson (Elias i Lida) övertar gården och bor där till omkring 1814.

1814 År 1814 bebos Toramåla av fanjunkare Johan Christoph Holmström. Troligen ägs gården av familjer utanför släkten fram till 1862. (I protokollet från storskiftet 1815 finns Jon Erngisslesson, nu från Läppamåla, antecknad som gode man.)

1862 Gustav Johansson köper Toramåla. Han är bonde på gården i Skärsnäs som han överlåter till sin son Israel Gustavsson. Under en kort tid synes Gustav vara ägare till både Toramåla och Skärsnäs. Gustav var sonson till Elias Zachrissons dotter Märta Eliasdotter.

1879 Johannes Otto Johansson och hans hustru Hilda Elise Kristina Johansdotter övertar gården. De får lagfart 15/2 1881. Hilda var äldsta barnet till Johan Erik och Magdalena i Stenvarmsholm och således är Hilda dotterdotter till Gustav Johansson.

1893 Frans Oskar Johnsson och hans hustru Anna Lovisa Johansdotter köper gården för 7.300 kr. Köpehandlingarna är daterade 22/3 1893 och lagfart erhålles 4/10 samma år. Anna Lovisa var syster till Hilda och således också dotterdotter till Gustav Johansson. Frans är från Brännebo men flyttar till Toramåla från gården i Björnakulla som han då han gifte sig övertog efter svågern Israel Gustavsson.

1931 Helmer Johnsson övertar gården efter sin far Frans Oskar när Anna Lovisa dör. Helmer var äldste sonen. Frans Oskar bor kvar på gården som undantagsman fram till sin död år 1939.

l978 Hans-Ingvar Johnsson köper gården efter Helmers död för 500.000 kr. Han är brorson till Helmer. Hans-Ingvar inreder ett uthus till sommarbostad för eget bruk och arrenderar ut mark och övriga byggnader.


Till överst på sidan

FRÅN KONGA HÄRADS TING

Domböckernas protokoll är som säkert många vet en rik källa för släktforskare att ösa ur. Tyvärr är för de flesta svårigheterna att läsa de gamla handstilarna det stora hindret. Vi som har rötter i Älmeboda socken är emellertid osedvanligt lyckligt lottade eftersom vi har tillgång till renskrifter av alla mål vid Konga Härads ting som rör Älmeboda under tiden 1614-1717. Renskrifterna finns samlade i tio band, ett imponerande verk gjort av den för många år sedan bortgångne faktorn vi Smålandsposten, Karl Olin. Här följer några exempel på mål som något belyser ”livet på landet”. Understrukna namn avser personer som återfinns bland mina anor.

År 1644
"Samma dag kom inför rätten Måns Håkansson i Kvisingsbo och anklagade Gumme Larsson i Skärsnäs:
1. Hava trängt honom ifrån Toramåla gård för 4 år sedan.
2. Jagat hans folk på åker och äng.
3. Slagit en stor galt fördärvad.
4. Låtit sin boskap uppäta 14 skäppeland korn för honom.
5. Låtit sina hästar jaga ihjäl ett sto för honom, gott för 6 daler silvermynt.
6. Emot 95 daler silvermynt inlagt uti Toramåla frälsegård, så bekänna Måns och hans hustru med gråtande tårar, ej mer igenfått än som till 7 riksdaler.
7. På påskedag på kyrkovägen vid prästladan, så slog Gumme honom med en käpp i huvudet."

Av vittnesförhör framgår att Gumme samtidigt anklagar Måns för att han "varit på min sjö och stritt och stulit mina fiskar"

Gumme som var änkling, figurerar i ännu ett annat sammanhang, nu som målsägare då han möter pigan Bengta Nilsdotter som han säger att han lånat ut en silverkedja och ett silverbälte till och som han nu vill ha tillbaka. Men

"bemälte kåna säger sig hava givit sig både kedja och bälte på äktenskaps vägnar och hava gått i säng och säte med varandra från midsommar till Bartolomei tid, vartill Gumme ej neka kunde, dock ville han icke äkta henne".

Gumme dömdes att böta 20 marker och "så behåller kånan silverkedjan för mökränkningen i vängåva".

År 1646
"Hans i Makrismåla haver fördärvat 4 stn unga och gamla trän, kännes av dem 2 st gilla, dy sakfälltes han för dem båda till 20 daler och efter lagen för trän 6 marker till treskiftes:
   Kronan ...................... 4 marker
   Häradet ..................... 1 marker
   Häradshövdingen ....... 1 marker"

År 1651
"Gränstulls anklagade: Nils Hulte skall böta för 1 tunna spannmål han tvänne gånger haver sökt byväg med, straffet fördubblas 6:17."

År 1665
"Samma dagar framkommo för sittande rätten Måns Håkansson i Kvisingbo och Gumme Larsson i Skärsnäs sade och bekände sig vara alldeles väl förlikta sins emellan om deras tvistiga saker med gode mäns tillhjälp och begärade tjänstelige rätten att deras förlikning måtte inskrivas i häradets dombok, dem och deras efter kommande till rättelse och äro de således sins emellan förlikte, att Gumme Larsson i Skärsnäs skall giva Måns Håkansson i Kvisingsbo 20 daler silvermynt för all hans fordran, sedan skola de vara sins emellan här efter goda och förtrogna vänner och ingen av dem skall efter denna dag kvälja den andre antingen med ord eller gärningar vid 20 deler silvermynts vite, vilken av dem som denna förlikning i någon motto bryter."

År 1668
"Beviljades Lindorm i Skräddaremåla bevis om hans dotters ynkeliga och jämmerliga sjukdom med förbön att han må till hennes skötsel få bruka en dräng, fri för utskrivning." "Såsom nämnden betygar att Skräddaremåla är skatte och enskylte ägor, Lindorm samma sina ägor evarest han vill en stuga till sin dotters behov så att ingen åboe kunna honom härutinnan hindra skall, till laga straffs tillgångandes."

År 1670
"Avsades att den icke bygger brunnskar över sin brunn innan nästa ting, skall böta 3 marker."

År 1671
"Erngissle Jönsson i Ulvahult krono och militiehem i Älmeboda socken beklagade sig högeligen att ovanbemälta Ulvahult är ett litet magert och innestängt hemman och intet utrymme till, såsom både en del (av ) nämnden och Älmeboda församling sannfärdeligen bevittnade, och därföre beviljades Erngissle häradsattest. "

År 1686
"Beviljades Lindorm i Skräddaremåla häradsattestatum att han nu nyligen är vorden rövader av några skälmar, då dess hustru ock blev så förskräckt att hon nu är sjuklig och darrande som socknens attest av d. 11 sistlidne huius utvisar och närvarande nämnd och allmoge betyga sant vara, varandes be:te Lindorm ock i ofreden 2:ne gånger rövader."

År 1689
"Beträffande det förlupna slagsmål och krakel emellan Knuts och Månses hustrur i Spritsmåla, så pliktar Knuts hustru Elin Joensdotter för 2:ne skällsord 2 gånger 3 marker och ett slag med vedträet 3 marker, dito för hårdrag 3 marker. Månses hustru Elin Håkansdotter bötar för ett slag eller litet sår med en bytta i huvudet 6 marker och hårdrag 3 marker, arg."

År 1719
Tyska dragoner härjar i Älmeboda vilket bl a Gumme Abrahamsson i Munkamåla beklagar sig inför tinget. De hade
"både på hustru och barn utan given orsak skola förövat ett gräsligt tyranni hos kärandena i Munkamåla gård samt slagit och sparkat hustrun över hela kroppen och i ansiktet, jämväl sedermera med rep om halsen velat hänga henne upp henne i kronstången i stugan, varav hustrun blivit så förskräckt att ingen annan vetat än att hon var död. Dito huggit sönder huvud och kropp på en dräng samt slagit en änka och ett litet barn som gråtit över sin moder, tagit barnet ur sängen och slagit det i golvet och så kramat att det blev sanslöst, och illa huggit en piga och jagat det övriga gårdsfolket åt skogen."

Till överst på sidan

STENVARMSHOLM - EN GÅRD GÅR UR SLÄKTEN

Den gården som ligger längst norrut i Stenvarmsholm ägdes under den senare delen av 1800-talet av en bonde som hette Johan Johansson. Gården hade då varit i samma släkt och gått från söner eller döttrar åtminstone ända sedan 1600-talet. Men gården skulle upphöra som släktgård och Johan skulle komma att lämna gården och bli den siste i sin släkt som brukade den och hade sin utkomst där. Det är om honom och hans familj jag här skall berätta.

Johan Johansson föddes i Smedjehult i Linneryd 1837. Hans far Johannes Larsson var bonde där men han ägde också Stenvarmsholm som han gift sig till i sitt tredje äktenskap med Christina Eriksdotter. Johan gifte sig 1858 med Magdalena Gustavsdotter som var född 1842 och dotter till Gustav Johansson i Skärsnäs. (Det är för övrigt denne Gustav Johansson som har sin gravsten alldeles till höger innanför grinden till kyrkan i Rävemåla.) När de gifte sig var således Johan 21 år och Magdalena endast 16 år. De bosatte sig på Stenvarmsholm som ju var Johans mors föräldrahem. Enligt muntlig berättelse var Magdalena "den grannaste flickan i socknen." Johan blev både nämndeman och kyrkvärd och blev en allmänt ansedd och betrodd man. Han hade uppdrag som auktionsförättare och han var också vice ordförande i Älmeboda Sparbank åren 1888-1889. Om livet i Stenvarmsholm berättar Lisa Billert i ett brev som hon skrev till min kusin Gärtrud Scherdin 1943:

"Johan var född i Smedjehult (Snickaremåla hette det också) där hans far var lantbrukare. Byggningen, en ståtlig sådan, med brutet tak. Då J.E. gifte sig flyttade han till Stenvarmsholm (Holmen) som ju också var en stor gård. Byggningen där var då liten men J.E. byggde den nuvarande storslagna byggningen. Johan var utom lantbrukare, nämndeman, auktionsförrättare och kyrkvärd i Elmeboda kyrka. Hade till stor del hand om alla socknens angelägenheter. Ljusen som användes vid julottorna den tiden stöptes i Stenvarmsholm. Ibland var där fullt militärskrädderi för statens räkning. Ett 10-tal skräddare under en högre officers ledning arbetade där en tid och skulle hava mat och logi. Till jularna var där fullständig utdelning till fattige. De fick lin, ull och matvaror. J.E. och Magdalena var mycke arbetsamma och mycke, mycke godhjärtade mot sina medmänniskor."

Det var alltså duktiga människor på gården och allt syntes gå dem väl. Familjen utökades och blev stor, Magdalena födde tretton barn. Emellertid skulle omständigheterna för familjen komma att drastiskt förändras. Borgensåtagande och ekonomiska svårigheter medförde att Johan kom på obestånd och han blev tvungen att sälja gården. Detta skedde 1893 men Johan och hans familj bodde ändå kvar några år på gården tills de 1896 flyttade till Boamåla Måle som de köpte av Alfred Gustavsson. De äldsta barnen hade då redan flyttat från hemmet. Till Boamåla Måle flyttade alltså Johan och Magdalena med de tre hemmavarande barnen Elvira, Johan och Knut. Elvira bodde emellertid kvar endast två år på Målen och flyttade 1898 till Roma på Gotland. Av okänd anledning bröt också den övriga familjen snart upp. Johan sålde bostället och man följde i november 1899 efter Elvira till Gotland, till Norrgårde Stora i Väskinde socken där Johan blev anställd som statkarl. Bonden och förtroendemannen hade blivit dräng på annans gård.

På våren 1900 inflyttade också sonen Albin till familjen på Gotland och på hösten samma år flyttade hela familjen, som nu bestod av Johan och Magdalena med sönerna Albin, Johan och Knut, vidare till Lummelunda. Ännu en gång flyttade man 1902, alla utom Johan, nu till Nors i Väskinde. Ett år senare dog Magdalena i "bröstsjukdom". Det var i september 1903 och hon begravdes på Väskinde kyrkogård. Till begravningsbrevet skrev prästen i församlingen, G Hedgren, en dikt:


 "Här sover en pilgrim i dödsskuggans skyggd, 
 hon kom hit till orten från främmande byggd. 
                                         Och här hon nu vilar. 
 Hon genomgick mycket i levnadens dar, 
 men stilla och tåligt hon skickelsen bar. 
                                         Och här hon nu vilar. 
 Sin plikt emot maka och barn hon ej glömt, 
 hon älskade dem så innerligt ömt. 
                                         Och här hon nu vilar. 
 Gud tröste Dig gamle som ensam nu står, 
 med barnen idag vid din kärastes bår 
                                         där Mamma nu vilar. 
 Gud hjälpe Er kära att samlas igen, 
 med henne däruppe i himmelen, 
                                               sedan Ni ock fått vila." 

Efter Magdalenas död kom Johan att känna sig än mer hemlös och sökte efter en fast punkt i tillvaron. Några månader efter Magdalenas död flyttade han till sin dotter och måg i Toramåla. Där stannade han till hösten 1904 då han reste till Nordamerika och bodde där hos en annan dotter och måg. Han återvände sedan till Toramåla 1911 och där framlevde han sina sista år till sin död 1914.

Den ståtliga åttaknutars byggnaden som Johan reste i Stenvarmsholm är det enda kvarvarande minnet efter familjen som levde och verkade där. Barnen kom att skingras ut över världen och banden med hembygden upplöstes. Band som emellertid skulle komma att återknytas efter nästan hundra år. Elyce Arvidson från Minnesota i USA, ättling i tredje led efter Johan och Magdalena, tog genom Kronobergs Genealogiska Förening kontakt med mej under våren 1998 och vi kunde under några vackra majdagar besöka gårdarna Smedjehult, Stenvarmsholm och Skärsnäs.


Dottern Hilda
Hilda gifte sig med Otto Johansson från Linneryd och de bosatte sig 1880 på gården i Toramåla som de övertog efter Magdalenas far Gustav Johansson som dog 1879.

Dottern Anna
Anna gifte sig med Frans Johnsson från Brännebo och de bosatte sig 1887 på gården Björnakulla som de övertog från Magdalenas bror Israel Gustavsson. De flyttade sedan till Toramåla 1893 samtidigt som Hilda och Otto flyttade därifrån.

Dottern Vilhelmina (Mina)
Mina flyttar som 21-åring till Nord-Amerika 1888.

Dottern Maria
Maria flyttar till Linköping 1895

Dottern Emma
Emma flyttar 1892, 20 år gammal, till Amerika. Där gifter hon sig med Karl Lundquist och de bosätter sig i Buffalo, Minnesota. De får två barn Eberhardt (Elyces far) och Harry

Sonen Albin
Albin, som kallade sig Elmstedt i stället för Johansson, flyttade som 16-åring till Karlskrona och sedan vidare till Malmö. Han kom att föra ett kringflackande liv, blev vagabond och lösdrivare, ofta utan fast bostad. . Det finns en uppgift som pekar på att Albin skulle kunna ha bott i Vilhelmina i Lappland i början av 1940-talet .

Dottern Elvira
Elvira blev den första i familjen som utflyttade till Gotland, hon flyttade till Roma 1898.

Sonen Johan
Johan följde med sina föräldrar 1899 till Gotland och flyttade 1905 till Amerika 22 år gammal.

Sonen Knut
Knut följde med sina föräldrar 1899 till Gotland och flyttade 1905 till Amerika 18 år gammal.

Till överst på sidan